GPS-spårningHåll koll på fordonsflottan, nyckeltal och kostnader för dina fordon

Våra tjänster används av 700+ företag
Vi har installerat över 9000 enheter
Speciallösningar efter kundens behov

100-åriga navigeringsenheter används i rally

På Dakarrallyt den 02-14 januari 2017 använder estniska motorcyklister pålitliga kartrullar av det slag som redan har använts i 100 år. I buller och damm är de ibland mer till hjälp än vanliga navigeringsenheter. Dessutom kan roadbooken anges på rullarna och man får en föreställning om kurvor som man ska klara.

Även om det var först år 2000 som GPS-systemets precision möjliggjorde navigering användes olika navigeringslösningar redan under förra århundradet. I början var det mekaniska enheter som gällde.

De första kartenheterna dök upp på marknaden redan 1930, långt innan människan hade sänt upp något i rymden. Kartorna upprättades med hjälp av den gamla goda trianguleringsmetoden och jordklotet hade fortfarande flera vita fläckar där människan aldrig hade satt sina fotspår. Men vägar fanns visst, och bilister behövde hjälpmedel för att kunna hitta fram.

 

De första navigeringsenheterna för bilar var egentligen kartrullar som man kunde fästa på bilens instrumentbräda och rulla fram under resan. Sådana kartrullar har rest tillsammans med resande genom flera århundraden men det var på 1920-talet som de började användas i bilar.

I själva verket sträcker historien av navigeringslösningar med kartrullar sig ännu längre tillbaka – till 1920-talet. Skickliga instrumentmakare monterade enheten i ett hölje lika stor som en armbandsklocka och det kunde fästas runt handleden med en rem.

Systemet The Plus Fours Routefinder bestod av ett hölje med två rullar. Man köpte till en kartrulle som liknade en pappersrulle för kvittoskrivare och visade vägen från en känd punkt A till en annan känd punkt B. Vid vägkorsningar rullade man fram kartan för hand med en vridknapp och körde sedan till nästa korsning. Körsträckan i mil visades löpande på kartans kant.

Tyvärr användes uppfinningen inte särskilt flitigt och den var snarare ett kuriosum från 1900-talet. Idag är den utställd i British Library i London som ett spännande exempel från teknikhistorien. Idag kan man säga att denna smarta uppfinning var före sin tid; på 1920-talet fanns det för få bilar för att enheten skulle ha kunnat bli populär. Förresten var vägurvalet på tillgängliga kartor ganska begränsat.

På 1930-talet fanns det redan fler bilar i trafiken, så man kunde börja tänka på navigeringsutrustning för dessa. En av de första produkterna var den italienska Iter Avto – ett hölje med ett stort fönster för läsning av kartan som monterades på instrumentbrädan. Den påminner redan om en stor, otymplig bilnavigeringsenhet från vår tid men har ett mekaniskt kartsystem.

Detta var ett steg vidare jämfört med Plus Fours Routefinder – kartan rullades inte fram för hand utan enheten var kopplad till vägmätarens vajer och flyttade fram rullen mer eller mindre i rätt takt beroende på körhastigeten. Det kostsamma tillbehöret visade vägkorsningar och „vände” kartan alltid i körriktningen. Ibland behövde man justera enhetens tempo eftersom den mekaniska lösningen inte kunde förväntas vara alldeles precis.

På 1960-talet fattade General Motors beslutet att utarbeta en hjälpenhet för personbilar som körde på de långa vägarna i USA, DAIR (Driver Aid, Information & Routing) som läste av väginformation från hålkort (vändningar, trafikskyltar, hastighetsbegränsningar och hur länge man skulle köra rakt fram), dessutom kunde information om väghinder och nödsituationer erhållas via radion.

I slutet av 1960-talet fortsatte utveckling av bilnavigering redan utanför bilen – i Tyskland provade man s k smarta vägar med små radiofyrar som gav enheten i bilen extra information. Först och främst meddelade de bilens position men de sände även uppdaterad information om vägförhållanden och hastighetsgränser. Även detta system var före sin tid och inom det närmaste halvseklet blev det inga smarta vägar förutom några testvägar.

1995 lanserade Oldsmobile sin GuideStar baserad på GPS-signal; i början var den en ganska oprecis enhet med elektronisk display och mottagare för GPS-signal men den var till hjälp på landsvägar. Satellitbaserad bilnavigering behandlades i TV-programserien „Beyond 2000″ om framtidens lösningar som något lika häftigt som självkörande bilar idag. Fast man konstaterade att ingen navigeringshjälp kan ersätta en bra förare.

 

Video: https://youtu.be/NCGmxk3H44g?t=6m20s

(Våra tjänster används av 6:20 företag)

Kontakta ossUp